Titta vad som vaknat till liv... En massa knoppar NU på rosenskäran jag frösådda i våras som vägrat ge mig några blommor, haha. Så knäppt, att den vaknade till liv först nu... Hoppas frosten väntar ett par veckor med att komma då även om det känns helt knas att se dessa skria sommarblommor nu när vi närmar oss oktober... Här hemma vabbar vi... August vaknade förkyld natten till igår och jag har levt med en ständig enorm huvudvärk så han och jag myser runt och tar allt i lugn takt medan Rickard jobbar från hemmakontoret och står redo för backup när det behövs och Charles går i förskolan och är noga med att tvätta händerna och äta grönsaker för han vill INTE bli förkyld nu när det vankas kalas i Småland till helgen... Så han åt massa broccoli igår på förskolan berättade han och idag passade vi på att göra det här hemma med när jag lagade denna oerhört goda pasta limone med broccoli, Alltså, VAR har pasta limone varit hela mitt liv? Bästa pastan jag ätit och jag klarade av att laga dem - helt klart ny favorit! I förmiddags var jag och August ute på mellispromenad och då spanade vi på grävmaskiner. Hit gick vi igår också och det är ytterst spännande att speja för både stora och små - detta bygget görs på väg ner till stranden nämligen och man vill alltid se vad som byggs på de gamla tomterna. Igår hängde vi en timme på stranden där det var helt tomt men idag hängde regnet lite i luften så det blev en lite promenad bara och sen hem igen. Jag har fruktansvärt ont till och från fortfarande och jag orkar inte ge mig in på att förklara allt jag provat äta - inte äta - dricka - inte dricka - alla utredningar och undersökningar jag gjort osv osv osv. Började skriva om mina tankar kring all smärta på instagram imorse men tog bort det igen för just nu känns denna smärtresan för tung och för privat så jag håller den lite för mig själv ihop med traumaterapin... Jag tror på att försöka hitta själv vad som funkar och inte nu, jag har gjort och testat det mesta "by the book" för både huvudvärken och endometriosen och börjar lägga mitt smärtpussel likväl som livspussel så nu gäller det bara att ha tillit till min egen magkänsla och verkligen försöka ta hand om mig själv på bästa sätt utifrån mina förutsättningar - att INTE köra över smärtsignaler eller paniksignaler i kropp och hjärna som jag gjort i 15 år tillexempel. Att se huvudvärken som hjärntrötthet emellanåt, att få in återhämtning, att vara sjuk när jag är sjuk, att anpassa all typ av motion och rörelse efter dagsform, att orka göra något även när det gör ont, att ha trygghet i att det jag har testat och känner inte hjälper eller funkar är uterslutet och att jag vet bäst kring det. Och så vidare. Nog om det, en lång resa kvar och just nu vill jag bara ta mig ur detta smärtskovet jag hamnat i med både endometriosen och huvudvärken som bergis hänger ihop hormonellt såklart. Kanske orkar skriva mer om det någon annan gång, just nu är jag bara förundrad över att det finns folk som vaknar på morgonen och INTE har ont och smärta direkt och konstant. Det låter helt vansinnigt skönt i mina öron. Kanske kan jag nå dit en dag, vem vet. Så länge - försöker jag som vanligt leva på mitt liv så gott jag kan i den mån det går och idag betyder det vabbmys, att ett del 2 i roliga samarbetet med LG publiceras lite senare idag, att gratulera min syster på födelsedagen som fyller år IDAG med paket och fortsätta gå och lägga mig 21 på spikmattan och hoppas på att jag vaknar utan huvudvärk nästa dag. Livet pågår här och nu och jag vill leva det!
