Hej fredag från en SÅ glad, inspirerad, kär, bubblande glad Johanna som precis spelat in ännu ett poddavsnitt (nästa vecka är det premiär för säsongen, tjohoo!!) och strax ska spela in nästa... Jag har nämligen fått ett halvt dygns paus från denna stanna-hemma-corona-karantäns-feeling vi lever i då jag bokade in mig och Rickard på fantastiska Weinbergs hotell som ligger här utanför Trelleborg och är något alldeles unikt. Vi var ju där på vår bröllopsdag och för någon vecka sen kände jag bara NU ORKAR JAG INTE HÖRA HONOM HA ETT ENDA MÖTE TILL ELLER HÖRA MIG SJÄLV KLAGA PÅ NÅGON SMÄRTA ELLER ÅNGEST FÖR BRÖLLOP!!! NUUUU MÅSTE VI FÅ GÅ PÅ DEJT! BASTA! Och så tänkte jag ut var det fanns ett litet hotell som tog ansvar utifrån restriktionerna osv och bokade in oss helt enkelt. Weinbergs har typ den godaste maten i hela Skåne och jag har saknat att få äta gott på restaurang. Jag har saknat att bli serverad mat och jag har saknat att dejta min man. Att sitta vid levande ljus och uppleva nya smaker, dofter, ljud och liksom därigenom få ny input så att vi får inspirationen till att verkligen PRATA om livet och drömmar och framtid och sånt som vi absolut inte pratat om sedan andra vågen flög på i höstas och vi stängdes in igen och skippade allt från restauranger till möten med människor fysiskt - vi hör varandras jobb och lever i varandas jobb och hus och hem och tränar här hemma och - ja så som ni alla andra säkert också gör. Jag har inte ens ätit lunch på en restaurang med Rickard sen i höstas och vi älskar ju att gå ut och uppleva god mat och dejta så - vi får sån kick i våra samtal då på ett helt annat sätt. Så vid tre checkade vi in, mamma och pappa hämtade barnen och vi satte oss och jobbade resten av arbetsdagen här i det ljuvliga lilla rosa rummet. Rickard fick en kopp kaffe och hade två möten från soffan och jag la mig i sängen och redigerade samarbete och tömde mailen. Det räckte med 5 minuter av detta för att hela jag skulle uppfyllas med sånt pirr, sån energi, sån inspiration och kraft. Åh vad skönt det var att ens sitta någon annanstans och jobba men också att sminka mig och dra fram klackar. Jag gör liksom inte det hemma, det känns onödigt och konstlat att trippa runt i det och försöka få till dejtnights á la Schulmans även om jag önskar att vi var såna. Solen strålade och vid fem stängde jag ner och satte mig ute i en fåtölj och beställde in ett glas vin och bara njöt av att det kändes som vi hade åkt på semester. Jag såg inte en människa förutom Henriette som äger hotellet som checkade in oss (med avstånd och det tog typ 1 minut så det kändes safe) men bara känslan av att sitta där i solen och sen gå in och ta på mig klackarna och bjuda in min man på en fyrarätters middag av deras otroliga kockar var sååå himla härligt. Jag fotade inget under middagen men OJ OJ OJ så gott allt var, heeerreguuud!! Varenda liten bit jag åt var så god så jag ville svimma och jag insåg att jag hade saknat att gå på restaurang ännu mer än jag kunde ana... Vi var 4 sällskap á två personer vid varje bord med goda avstånd och vi varken anlände eller gick därifrån samtidigt så det var också gott ansvar vilket kändes tryggt. Vi hade bord kvart i sex och de stängde såklart halv nio vilket passade perfekt en torsdag. Sen sov vi gott en hel natt utan uppvak och åt frukosten innan vi körde hem och började jobba imorse. Det här måste vi göra om helt klart, passa på att stötta lite hotell och restauranger här i närheten och när tillfälle finns och där det görs på ett så här avståndssäkert sätt. Jag känner mig som en ny människa idag! Ha en ljuvlig fredag - hoppas solen lyser på er!
