Detta inlägget publicerades första gången 2 juni 2015, på morgonen när vi var på väg in till förlossningen och skulle få träffa lilla Charles för första gången... Den där lilla kaninen ska nu efter 12 år få träffa lillebror också och ligger i babynestet och väntar och väntar.... Foto Maria Broström, ser ni kaninen? Inlägget från morgonen 2 juni 2015 känns fortfarande så aktuellt i mig så jag ville lägga upp det igen.... "Runt midsommar 2006 jobbade jag och Rickard på samma ställe uppe i Uddevalla men inte tillsammans utan på två olika platser i Uddevalla. Jag minns inte varför men vi stängde tidigare än dem och jag ville önska dem glad ledighet så jag köpte gosedjur till alla i deras lilla team på plats. (Jag tror de var tre som jobbade men minns bara Rickard, konstigt va? Haha...) Rickard fick en liten kanin inslagen i något litet paket och den behöll han därefter. Den fick faktiskt flytta med honom till USA den hösten och när han kom hem igen bodde den med honom i Linköping. Och när vi flyttade ihop i Helsingborg fick den stå på en hylla i sovrummet. Rätt gulligt... Sen flyttade den med oss till Huvudstad utanför Stockholm och vidare till vår förra lägenhet här på St Eriksplan. Och det var där den verkligen började betyda mycket för oss. För den blev en symbol för vår önskan om ett barn och den har tröstat mig många gånger genom kämpandet! Jag tror till och med att jag smög ner den i väskan på några läkarbesök och äggplock, bara för att ha den där. Kaninens långa, mjuka öron är i perfekt form för att trycka in i ögonen när man gråter bottenlöst, öronen torkar tårarna på det mjukaste sättet! Och en dag hoppades jag att vårt barn skulle få ha vår kanon hos sig - den dagen är här nu! Jag kan knappt fatta det! Foto: Dayfotografi Nu åker vi in till BB Sophia, tack för alla lyckönskningar fina ni!! Det värmer otroligt mycket!!" Det känns att det närmar sig och tänk att den där kaninen nu får följa med in till BB efter 12 år...
