Jag trillade över en film som min kusin gjort som fick mig att sitta still och låta tårarna bara rinna för det var så fint. Han svarar på frågeställningen som New Balance har som kampanj nu vilket inte är så relevant för mitt inlägg egentligen men för att ni ska förstå bakgrunden till filmen (och den tycker jag verkligen alla ni som är föräldrar ska se även om ni inte springer själva). Simon, min kusin har gått och blivi proffs-löpare och arbeta med detta på äldre dar, bara det är ju coolt. Och sjukt. Och väääldigt långt ifrån mig själv. Men detta handlar inte om det. ”The campaign is a chance for athletes to give a message to their “future self”, with their goals, hopes, and dreams for their future. This is meant to inspire the next generation of young athletes…we want them to set positive goals, and think about their future.” Vill ni läsa hans inlägg med bakgrunden till filmen så kika här på hans löparblogg. (Ja, som sagt jag är ingen som följer löparbloggar utan detta handlar om föräldrarskapet och meningen med livet enligt mig, det är den parallellen som fick mig att börja tänka.). Min kusin Simon som ni ser i filmen bytte bana helt i livet när han en dag började springa från ingenstans. Han sprang så mycket så han blev löpare och sen proffslöpare och sen startade han helt plötsligt ett eget jäkla marathon som idag är Sveriges andra största - Helsingborgs marathon. Vilken helomvändning från den öldrickande TV-spelskillen jag kände för några år sedan och jag har tänkt mycket på honom men även hans fru genom hans resa mot löpare. Mest på hans fru faktiskt om jag ska vara ärlig, hur har hon haft det? Hur är det att vara gift med en man som gör en så pass drastisk förändring så han springer två mil klockan elva på kvällen flera gånger i veckan? Jag har sett henne som en superkvinna måste jag säga och dem båda som ett superteam. Eller dem alla fyra, de har två fantastiska ungar som Simon har haft med i löpvagnen och de älskar det - så pass mycket så Simon till och med springer tävlingar med kidsen i löparvagn - DET är teamande i familjen och så jäkla inspirerande tycker jag. Missförstå mig inte - inspirationen är alltså inte att springa med sitt barn i vagnen (även om det var något vi drömde om att Rickard skulle kunna göra, tre flugor i en smäll ju! Rickard får springa och umgås med sin son, Charles får frisk luft och åka fort och jag hade fått egentid hemma - win-win-win. Förutom att vi fick ett vagnhatande barn så det har varit uterslutet för oss, haha.) utan inspirationen är budskapet i filmen och deras familjeteamande och äktenskap. Hur man kan få varandra att växa, förändras, förbättras, förnyas och flyga och hur viktigt det är att man tillåter varandra att göra det i ett äktenskap. Jag älskar när jag blir inspirerade att tänka igenom vårt äktenskap, vårt teamwork men jag fick också frågeställningen "vad är syftet med olika saker jag gör" i mitt huvud som jag ska ta med mig vidare i tanken. Så tack Simon. Och Simons fru Lisa och så kidsen såklart!
